Rasen Dobermann

Rasen dobermann är en relativt ny ras som först blev erkänd 1895. Rasens ”far” var Karl Friedrich Louis Dobermann, en skatteindrivare och hundfångare från Apolda i Thüringen, Tyskland. Herr Dobermann önskade sig en hund som var stark, skarp och orädd så han gjorde en av det avelsmaterial han hade. Ingredienserna i dobermann-hunden är något omdiskuterade men man menar idag att tysk pinscher, rottweiler?, korthårig vorstehe, beaucheron och weimaraner tillsammans med lokala vallhundar utgjorde basen för rasen. Greyhound och manchester terrier korsades senare in. Dobermannen kan beskrivas som elegant i uppträdet med stolt hållning som reflekterar stor adlighet och temperament. Energisk, vaksam, målmedveten, vaken, fruktlös och lojal. Rasbeskrivningen beskriver dobermannen som en elegant hund med stolt hållning och temperamentsfullt väsen som ger intryck av beslutsamhet. Dobermannen ska vara vänlig, lugn och är i familjen mycket trofast och barnkär. Den är arbetsvillig med medel temperament och skarphet. Det läggs vikt vid att den verkar självsäker och orädd.
Rasstandard:Ursprungsland, Tyskland. En dobermann är en medel stor, kraftig och muskulös byggd hund. Elegant med stolt hållning, temperamentsfullt väsen och ger intryck av beslutsamhet. Kraftig skalle anpassad till kroppen. Bra utvecklade ögonbryn utan att vara framträdande. Pannrynkan ska likväl ses. Nackknölen ska inte vara påfallande. Bra utvecklad huvudmuskulatur. Svarta hundar har svart nostryffel. Bruna har brun. Medelstora, ovala och mörka ögon. Hos bruna hundar är det tillåtet med något ljusare färg. Högt ansatta öron som är medelstora, med framkanten liggande bra intill kinderna. Sett från alla sidor ska de kraftiga frambenen vara nästa raka och stå vinkelrätt på underlaget. Korta och slutande tassar med böjda tår (kattassar). Korta, svarta klor. Sett bakifrån verkar en dobermann på grund av sin utpräglade bäckenmuskulatur, bred och avrundad över höfter och kryss. De muskler som går från bäcken ned till över– och underlår ger god bredd i överlår, knäled och underlår. Kraftiga, raka och parallella bakben. Låren är av god längd och bredd med bra utvecklade muskler. Kort och fast rygg med bra bredd och välutvecklad muskulatur. Svagt eller nästan omärkbart fallande kryss. Krysset ska ha god bred med stark muskulatur. Tydlig uppdragen buklinje. Högt ansatt svans. Rörelserna är av stor betydelse för en dobermann. De ska vara elastiska, eleganta och fria. Frambenen sträcks så långt fram som möjligt. Med långa fjädrande steg ger bakbenen den nödvändiga frånsparken. Fasthet i rygg, senor och länd. Huden ligger överallt tätt och stramt intill kroppen och är bra pigmenterat. Pälsen är kort, hård och tät. Håren ligger tätt och fast och täcker hela kroppen. Underull är inte tillåtet. Tillåtna färger är svart eller brun med tan. Skarpt avgränsande och rena tecken. Tecken finns på nosen, läppar, som fläckar på kinderna och övre ögonlock, på strupen, två fläckar på bröstet, på mellanbenen och tassarna, på insidan av bakbenen, samt runt anus. Mankhöjd: hannar 68 – 72 cm, tikar 63 – 68 cm. Medel storlek är önskvärd.
Källa: Canis